Auf den Familienporträts aus alten Zeiten sitzen der Mann und seine Frau umgeben von ihren Kindern, die aus dem Bild heraus den Betrachter anstarren. Aber wir sehen auch andere Kinder auf diesen Bildern: Kinder, die uns den Rücken zuwenden. Kinder, die sich abgewendet haben, die halb verborgen sind oder nur hervorlugen. Das sind die toten Kinder.

Dies ist die Geschichte von jenen, die leben durften, und dies ist die Geschichte von jenen, die nicht leben durften.

The story of 'Those Half Hidden' is like a tapestry, in which the threads run obliquely between four different families in two different decades. Weaving recurrent patterns, the story unfolds upon the loom of our vulnerability in lives that are as brittle as the morning ice. This is the story of those who survived, and this is the story of those who did not survive.

Under 1600- och 1700-talet var det mode att låta måla familjeporträtt. På dessa målningar sitter mannen och hans hustru i sitt hem, omgivna av sina barn. Barnen på målningarna framställs alltid som små allvarliga vuxna. Liksom sina föräldrar stirrar barnen ut ur målningarna på betraktaren. Men vi ser också andra barn på bilden. Barn som har vänt oss ryggen. Barn som står bortvända, halvt dolda, eller har sina ansikten och kroppar skymda av de andra barnen, ett bord, eller något liknande. Barnadödligheten var hög och i familjen avbildades alla i familjen. Både de som fick leva och de som inte fick leva. Dessa är de döda barnen. Denna berättelse är som en sådan tidig målning. Det här är berättelsen om de som fick leva och om de som inte fick leva. De halvt dolda. De bortvända. De som skymtar fram.